Ge mig en behaglig mansröst

Om ni inte har lyssnat på Little Wings förut, ska ni genast göra det. Kyle Fields röst är så där varm och djup och innerlig, och man vill bara ha den runt sig mest hela tiden. Kan man inte bara pretty please with sugar on top få ha det då? 

Jag såg dem av misstag på en Angel Olsen-konsert och mina öron vill inte slita sig. 

Men det måste ju öronen göra ändå – men! Jag kom på att jag kan ju be er om om tips om ni har! Målet är en 24 timmar lång playlist med enbart manliga artister men sån röst. Eller, om man själv är en man med sån röst som kan tänka sig att helt ideellt bara hänga omkring med sin mörka varma röst, som en trevlig inredningsdetalj, då är det bara att dyka upp!

OBS. Ta ej med gitarr pga gitarrkillar. 

I väntan på annat uppdaterade jag min Just Nu-lista. Den innehåller både Little Wings, David Bowie, The Clientele, Jenny Hval och den fina Former Lover med Saint Etienne. Bland annat. 

I framtiden ser jag fram emot trumljudslåtlistan som jag jag på något sätt ska få Jan Gradvall att göra radioprogram av. Ser också fram emot samlagslåtlistan där jag  kommer lista de 10 sämsta låtarna i den kategorin. Ja, ni ser ju själva att framtiden ser mycket intressant ut!

Men nu ska vi inte leva i framtiden, utan leva i nuet och planera för framtiden!

Lördag ser bra ut för mig!

Ok. Så ni vet att jag har adhd. Och en hjärna som går i 190 och rätt ofta så fort att jag inte hänger med. Just idag betydde det att jag hamnade hos det helt fantastiska bandet Saturday looks good to me, och nu måste jag dela med mig av en av deras glättiga låtar.

Text i urval:

There’s always something more interesting catching her eye. She’s not the type to let opportunities pass her by.

You think she’s playing it cool, but that just isn’t true. The girl’s distracted and she don’t see you!

You call her up on the phone but she just doesn’t care. She’ll be telling her mom to tell you she’s not there.

I know you wanted to get a little time all alone. But the girl’s distracted and she’s just not home.

Och här är låten:

Melankolisk musik.


Det finns så många bra låtar. Ganska ofta, när man får en stark känsla av något specifikt, måste man klumpa ihop låtarna ju. 

Jag tänker på när man ska beskriva en stämning hos en, som ambivalens tex: en önskan om att gå framåt och samtidigt en önskan om att få vara kvar i det förflutna. Vi verkar vara några som befinner oss där just nu. Man fanns i en tid: det fanns närhet eller fantasier om närhet, tillgivenhet. Kanske skratt och varma blickar. Och så fanns det också något som var olikt som gjorde att man inte fick eller kunde vara kvar. 

Det finns vissa låtar som fastnat i mig som liksom ärar eller hedrar den känslan – som ger just den ambivalenta känslan ett eget rum. Där vi inte måste bestämma oss för om vi ska gå vidare eller vara kvar. Utan där vi kan vara i melankolin tills vi är färdiga för den ena eller andra riktningen. 

Så den här listan är skapad som ett sådant rum. Där man kan vara och låta låtarna ta hand om ens känsloliv. Jag hoppas du tycker om den. Den är tillgiven. 

/Jenny

Måndagsmusiken

Spenderade en hel del av helgen i mina hörlurar och lyssnade igenom hur mycket musik som helst på Soundcloud. 

Jag hittade så mycket fint! Mae och Janelane var tex spot on just nu. Försöker alltid hitta ett tema för veckan, som ett fokus. Som jag gör med mina prioriteringar (se min bloggpost på Oxygen ) för att ha en koncentrerad riktning. Jag måste ju det, med alla tankar och tusen idéer jag har. 

Det musikaliska fokuset är rakt på sak, framåtriktat och lite upptempo. Och så gillar jag ju gitarrbaserad pop. Jag kommer liksom inte från det, även om jag verkligen försöker ta mig lite utanför ramarna med jämna mellanrum. 

Men det viktigaste är hur de får mig att känna. Låtarna alltså. Här är de: